Det känns jobbigt att du är borta. Du gick bort för 5 år sedan. 

Jag minns fortfarande den dagen då pratade du med mig för sista gång och allt med dig.

Vår sista stund var i mitt rum. Jag låg i min säng och kollade på tv. Han stod iväg tv och jag sa till honom, flyttade på dig. Han skrattade och flyttade sig. Då började vi pratade om olika saker. Det var sent på kväll ca kl 22.00 sen gick han och hans sista mening till mig " Kämpa på, du ska vinna imorgon! Sov gott, jag älskar dig" 

Sen är han helt plötsligt borta. Jag var aldrig redo att han skulle dö. Det var mitt värst liv att förlora honom. 

 

Jag har blivit mer starkare nu men jag har fortfarande sårad och ärr i mitt hjärta. Det är inte lätt att förlora dig. Jag behöver dig fortfarande. 

5 år sedan är det ändå svårt att leva utan dig. 

 

Du finns alltid i mitt hjärta. <3